Talangen Wille siktar framåt.
Det snackades tidigt om Wille Wiking. Redan på de första Brevikslägren fick jag höra talas om den ovanligt fotbollsbegåvade killen, som ett år yngre redan var en stjärna i P96:7, det bästa laget i årskullen, men också i Djurgården.
Mer än ett decennium senare har Wille, för andra gången, återvänt till klubben där allt en gång började. När IFK Lidingö fortsätter plocka viktiga poäng i division 2 är det med honom på innermittfältet. Den senaste comebacken skedde i somras efter en tid i Italien. Under fyra månader bodde och tränade Wille i den syditalienska staden Bari, beläget på klacken med kust till Adriatiska havet. Staden var en viktig hamn för de allierade under andra världskriget i takt med att Italien erövrades söderifrån, men är för fotbollsälskare mer känd som Antonio Cassanos hemort.
Jag träffar Wille en kylig septembereftermiddag på Vallen. Han kommer direkt från sitt nya jobb, som expert och skribent för spelhemsidan Bettingsstugan. Hösten 2016, efter att Wille tog studenten, försörjde han sig genom att betta på egen hand, och då på fotbollens alla nivåer:
"Jag kör livebetting och kan sitta och kolla en U19-match i Tjeckien. Det är omöjligt att gå plus i längden på de stora matcherna."
Wille Wiking visste tidigt vad han ville bli, och var djupt dedikerad från det att han slutade dagis. Under fyra års tid, från sex till tio års ålder, tränade han runt sex pass i veckan - med Lidingö och Djurgården.
"Jag tog nog fotbollen lite mer seriöst än många av mina kompisar." säger han när vi träffas en septembereftermiddag på Vallen. "Jag har alltid haft ambitionen att bli fotbollsproffs och kunna försörja mig på fotbollen."
När Wille skulle börja fyran, lämnade han Lidingö och bytte till Engelbrektsskolan och Djurgårdens nystartade fotbollsakademi. Då var det slut på dubbellivet, två klubbar blev en.
Jag skulle också börjat i Engelbrekt då, men valde att inte göra det.
"Rätt val. Det var nog smart. Det var noll fokus på skolan, stökigt och så."
Inför åttonde klass bytte Wille skola igen, nu till Torsvik på Lidingö. I samband med det bytte han också fotbollslag.
"Lidingös 97:or var ju typ lika bra som Djurgården. Alla i Lidingö var mina kompisar. Om jag skulle byta skola kunde jag lika gärna spela i Lidingö."
Efter ett år i framgångsrika P97:1 fick Wille debutera i A-laget där hans två äldre bröder August och Fredrik redan spelade.
"Det var många unga redan då, många ur 94-årskullen som jag kände rätt bra. En av dem var min brorsa. Philip Göransson kom upp samtidigt, och många andra 97:or som roterade."
Då, säsongen 2012, spelade IFK Lidingö i division 4. Steget från ungdomseliten till seniorfotboll blev således inte så stort.
"Det är nog större skillnad nu om man kommer upp som femtonåring." säger han.
Efter tre år i A-laget valde Wille att kliva upp en nivå. Enskede IK, då i division 2, visade intresse.
"Division 4 var för låg nivå för mig då.
Enskede var ett klart steg uppåt. Under Willes första säsong hotade man länge i toppen av serien, och 2015 avancerade kvartersklubben söder om stan till division 1. Plötsligt skulle man ställas mot riksbekanta lag som Brage och Olof Mellbergs Brommapojkarna. Nykomlingen slutade nia och lyckades hänga kvar, och efter säsongen blev Wille uttagen till All Star-matchen med de bästa unga spelarna i division 1. Allt såg väldigt lovande ut.
Men i Enskede började det hända saker. Tränaren byttes ut och många spelare beslöt sig för att lämna. Wille Wiking var en av dem. Men det skulle bli lättare sagt än gjort. I division 1 gäller andra krav än längre ner i seriesystemet. De avlönade spelarna kan inte sticka hursomhelst.
"Jag hade kontrakt över 2017, och de ville inte släppa mig." förklarar han.
Enskede var stenhårda - Wille skulle till inget pris få lämna. När transferfönstret stängde 31 mars 2017 var han dock fri att köpa sig ut, vilket han också gjorde. Problemet då, var att ingen annan svensk klubb kunde ta in honom - transferfönstret hade ju stängt.
Då bestämde sig Wille för att åka till Italien, ett land som alltid legat nära hjärtat. I gymnasiet läste han italienska och han har under åren fått provspela dels hos favoritlaget Roma, men också antagonisterna Lazio. Via kontakter kom han i kontakt med det nystartade laget United Sly i Italien, som under våren klättrade upp i Serie D, motsvarande fjärdedivisionen. Wille tog med sig en kompis och lämnade kontraktsstrulet i Sverige för Bari.
"Jag var förbjuden från att spela riktiga matcher, men tränade och spelade träningsmatcher. Det var en bra nivå och jag kunde hålla igång."
Att inte få spela matcher var självklart inte optimalt, men Wille kunde hitta annat att roa sig med när United Sly jagade en Serie D-plats:
"Det var självklart tråkigt att inte spela matcher, men jag fick helgerna fria och kunde resa runt mycket i Södra Italien. Jag kollade jättemånga matcher, i lägre divisioner."
Skillnaderna mellan italiensk och svensk fotboll blev tydliga för Wille.
"Det är högre tempo på träningarna här i Lidingö, mer fokus på fys. I Italien var det mer "på med skorna", ut och lira. Vissa var sjukt duktiga, några hade spelat på en högre nivå tidigare, typ Serie B, men trappat ner lite."
"På träningarna fick man knappt ta bollen av stjärnorna, och om man skulle råka skada dem, då…"
Wille tillägger: "Och det var mycket fulknep, men det är jag bra på."
Under månaderna i Italien kunde Wille i lugn och ro leta ny klubb till hösten. En klausul i kontraktet förbjöd honom från att skriva på för ett division 1-lag i Stockholm. Valet stod mellan att flytta från Stockholm eller att kliva ner en nivå. När möjligheten till fast tjänst på Bettingstugan dök upp, valde Wille det senare.
Och så kom det sig, att han för andra gången i karriären återvände till IFK Lidingö.
Det är i mångt och mycket en annan klubb än den han lämnade sist.
"Mycket har förändrats - allt från tränarsituationen till truppen till förutsättningarna."
"I division 4 fick man liksom åka och möta Krukan borta på Zinkensdamm." säger han med ett leende. "Lidingö var ett lätt val, de har gjort det bra i division 2, som är en bra nivå.
Är skillnaden stor mellan division ett och två?
"De lag som håller hög nivå i tvåan skulle klara sig bra i ettan. De sämre lagen… skulle inte ha en chans."
Det snackas fortfarande om Wille Wiking, trots att Brevikslägren tidigt 00-tal ligger långt bak i tiden. Wille har sänkt ribban något, även om han ser med tillförsikt på framtiden:
"Tidigare har drömmen alltid varit att kunna försörja mig på fotbollen. Nu är det mer att ta varje säsong som den kommer och se vart det leder."
// Gabriel Zetterström
