Rickard en av Sveriges mest lovande fotbollsspelare

Rickard startade som så många andra sin fotbollskarriär på IFK Lidingö FK's fotbollsskola och resan fortsatte sedan genom kvarterslag och U-lag tills det att han blev femton år, då klubbarna började att rycka efter talangen. Så en dag bestämde han sig för att testa vingarna utanför ön och gick till Djurgårdens IF, men kom tillbaka redan efter en säsong.

-"Jag ville tillbaka till kompisarna, samhörigheten och lagkänslan, som jag tyckte saknades i Djurgården. Det var egentligen inget fel där, det var bra träningar, tränare och spelare men jag trivdes helt enkelt inte. Men jag funderade ibland på att sluta helt med fotbollen. Dessutom fanns en förutsättning att spela seniorfotboll tidigt här på Lidingö. Jag återvände hem, mycket bara för att hitta glädjen till att träna igen, och den fann jag".

Men även den första tiden tillbaka i IFK Lidingö FK innehöll problem, Rickard skadade knäet och blev bortplockad från landslaget, under våren handlade det mycket om att komma tillbaka efter skadan och samtidigt drogs han med en gammal ryggskada som inte velat läka ordentligt. Men under hösten lossnade det rejält, målen i U17 division 1 östes in och tillsammans med anfallskollegan Karl Eriksson och övriga laget stod de för en makalös höst och det uppmärksammade landslagstränaren som åter kallade in Rickard till samling.

-"Första gången man drog på sig den blågula tröjan var skithäftigt, att få känna att man är en av de bästa i Sverige, det är en mäktigt känsla. Landslagslägren är väldigt proffsiga, inte bara själva träningarna utan man har även saker som kostlära och mediaträning".

Rickard måste ha gjort bra ifrån sig under landslagssamlingen som hölls på Bosön i november för inför det att Roland Nilsson skulle kalla en mindre trupp till träningslägret på La Manga fanns Rickard med i förbundskaptenens planer. Ryggen som dock varit ett problem under en längre tid började spöka igen när han för ett par veckor sedan sköt Stockholm vidare i distriktslagscupen Post Nord. Därför valde Rickard tillslut att tacka nej när förbundskaptenen bad honom åka med.

-"Hade det varit första gången så hade jag nog inte vågat säga nej, men nu känner jag att om jag hade åkt skadad och inte kunnat prestera så hade det kanske blivit värre. Inte bara själva skadan utan också att om jag inte hade kunnat prestera till hundra procent så hade de kanske aldrig mer kallat mig".

Förbundskaptenen för landslaget var inte den enda tränaren som uppmärksammade Rickards höst, även föreningens A-lagstränare Ernesto Rubio Sivodedov gillade vad han såg och slängde in honom i A-laget. Första matchen blev succé, ett mål och en assist och en match där den 16årige forwarden lämnade ett stort avtryck på publiken. Inför den kommande säsongen har Rickard klivit upp i A-laget och förbereder sig just nu för att slåss om en startplats i division 2.

-"Det känns spännande, på ett sätt är det som att spela i vilket lag som helst med schysta killar, men fotbollsmässigt är det ett steg upp. Det är högre krav och tempo, gör man fel får man höra det direkt".

Samtidigt som Rickard förbereder sig för första säsongen som seniorspelare finns det också tankar om framtiden, drömmen om att en dag bli professionell fotbollsspelare finns självklart med, men en sak genomsyrar Rickards känsla till fotbollen.

-"Att ha kul är hela grunden, det är ju därför jag spelar fotboll och om jag inte känner glädjen kan jag lika gärna sluta. Det är klart att det finns matcher, träningar och ibland hela perioder då det inte känns så roligt, men alla stunder av glädje väger upp det. Så länge jag känner att det kommer bli roligt igen så kan jag ta mig igenom de tråkiga perioderna".

Och drömmen för en av Sveriges största talanger i åldern 17år går till England och favoritlaget.

-"Att kunna leva på fotbollen och samtidigt ha kul är målet, om jag måste sitta här och välja så blir det Premier League och favoritlaget Chelsea, det skulle inte vara helt fel att en dag spela där".