Jakob lämnade aldrig IFK

akob Lorentzon har sprungit runt som knatte, flyttat koner som tränare och bildat anfallspar i division 2. Allt inom IFK Lidingös regi. Jakob jobbar veckovis i Prag på ett stort spelbolag och vi hittar snabbt gemensamma beröringspunkter, min mormor är från Tjeckien och jag går en kvällskurs i tjeckiska. Jakobs familj bor kvar i huset där han själv växte upp, men pendlandet mellan Tjeckien och Sverige hindrar honom inte från att fortfarande vara aktiv i hemmaklubben.

"Jag tränar sonens kvarterslag, 07:or. Jag tränade dotterns lag förut, men hon fokuserade på tennis."

1976 startade Jakobs pappa, sportjournalisten Jan Lorentzon, ett kvarterslag för Jakob och hans kompisar, som då var fem år gamla. På den tiden fanns det bara två lag för varje årgång, "det bodde inte lika mycket människor på ön", förklarar Jakob. Så småningom utvecklades P71-laget till ett av Sveriges bästa i sin åldersklass.

"Vi och Brommapojkarna var bäst, pappa gjorde det lite till ett akademilag." Men reglerna var enkla: de som inte svor och var duktiga på planen fick vara med.

P71-laget hölls intakt till killarna fyllde 17.

"Då gick jag och en till upp i A-laget."

Året var 1988 och IFK Lidingö höll till i trean, men var då känt som ett klassiskt jojo-lag.

"Vi var i trean, ibland åkte vi ner i fyran. Då var jag nog den yngsta som någonsin spelat i A-laget. Idag har nog det rekordet slagits." säger han med ett skratt.

Efter studenten gjorde Jakob lumpen men fortsatte spela, han åkte till matcher på kvällarna. Något år senare fick han och några andra Lidingökillar chansen att åka till Florida på stipendium.

"Vi var där fyra år och spelade med IFK på somrarna. Det var mer "är du hemma? Kan inte du lira?" Gjorde man en träning så var man med."

I samma veva som Jakob förberedde resan till USA, tränade han med Brommapojkarna, som spelade i division 1 norra, då serien under Allsvenskan. Länge var han i valet och kvalet hur han skulle göra, satsa på BP eller Florida, men till slut föll valet på det sistnämnda.

Jakob spelade parallellt med Lidingö under hela sin USA-vistelse, och när han 1997 fick jobb i Tjeckien fortsatte sommarspelandet. I Tjeckien samlade han på sig rutin från tjeckiska division 4, innan han år 2000 flyttade han hem och kom till ett IFK Lidingö på gång.

"2001 vann vi trean och gick upp. Det var fantastisk stämning. Vi hade Micke Engdahl, Anders Dahlin, många gamla Lidingöprofiler."Jakob Lorentzon spelade på topp tillsammans med Aziz Corr Nyang, en ung kille från Gambia som kom till Sverige och Lidingö tack vare "någon med kontakter". Nyang gjorde stor succé och såldes efter säsongen till Djurgården, som 2002 vann Allsvenskan. Året därpå fick Nyang chansen i Champions League-kvalet mot Partizan Belgrad. För närvarande spelar den nu 33-årige Nyang i Assyriska.

IFK Lidingö, utan Nyang men med Jakob Lorentzon, inledde division 2 optimistiskt. På den tiden var tvåan serien under Superettan.

"Vi började borta mot Sandviken och vann, vi trodde vi skulle vinna hela serien. Men det blev tuffare än vi trott…"

"Vi åkte ur direkt. Vi var inte riktigt redo, hade vi en eller två skadade gick det inte så bra."

Jakob stannade kvar men några år senare lämnade han IFK Lidingö efter en karriär i A-lagets tjänst och fortsatte i Torstens lärjungar.

Jakob har levt ett liv med IFK Lidingö och av förståeliga skäl har saker och ting ändrats i klubben.

"Det är som en väloljad maskin det här, 15-20 lag i varje årsklass kräver en oerhörd organisation."

"Som tränare är det fantastiskt hur allt är organiserat."

Vissa saker verkar dock bestå:

"Det är jättekul att se A-laget, många Lidingökillar vilket är väldigt roligt.

Har man spelat fotboll sedan 5-årsåldern är det svårt att sluta helt. För några veckor sedan spelade Jakob en korpmatch i Prag:

"Vi mötte en kille, Radoslav Kovac, som spelat i West Ham, Spartak Moskva och landslaget. Han är 40 nu, spelade i Sparta Prag fram tills två år sedan. Han spelade mittback och hade en otrolig rutin."

Vi skiljs åt och Jakob springer mot tennishallen. Det är dags att hämta dottern.