P04:A1

Brons i Gothia Cup för P04:A1

Publicerad 2019-07-22 00:13
Gothia 2019
Trea i världens största ungdomsturnering, Gothia Cup med rekordmånga lag anmälda (222 i vår klass). Förlust på straffar mot ÍFK Haninge med minsta möjliga marginal (4-5) efter en jämn semifinal. Laget är fortfarande obesegrade på full tid sedan förlusten mot Everton i MIC 2019 innan serien startade - 19 matcher i rad.

P04:A1 deltog i år i Gothia Cup. Laget deltog senast 2016, då med två likvärdiga 7-mannalag, men i år var första gången laget skulle spela 11-manna.

Truppen börjar nu "läka" efter att vi som mest hade tio skadade eller sjuka spelare under en period under våren. Även om inte alla långtidsskadade är helt och fullt tillbaka i 100% form, så deltog alla spelare utom Hugo Jesslén, Harry, Blume och Knut i Gothia. Det ska bli kul att se till hösten vad laget kan prestera när samtliga är tillbaka och kan gå för 100%! Truppen var också förstärkt med Calle Lundblad och Casper Cederblad från A2 som bägge bidrog till lagets framgångar med stor framgång. Vi tackar er båda för insatsen.

Pojkar 15-klassen utgjordes i år av hela 222 lag – mer än någon annan åldersklass under de senaste tre åren. Vi lottades i grupp 21 mot en engelskt lag (FC Regent's Park), ett brasilianskt lag (Ordin FC) samt ett svenskt lag (Kullavik IF).

Turneringen började på måndagen mot engelsmännen som bjöd på bra motstånd. Det var dock tydligt att vi var det bättre laget och vi hade 6-7 klara målchanser och även ett bortdömt offsidemål men lyckades inte "näta" på den lutande Kvibergsplanen. Matchen slutade 0-0 med spelmässig mersmak med bara med en poäng. En liten oro smög sig på: var det här matchen vi skulle ha vunnit för att komma först i gruppen och få en lättare lottning i slutspelet?

Efter en god natts sömn, ställdes vi så mot Kullavik, en ort söder om Göteborg som vi passerade varje gång vi åkte till hotellet. De hade kryssat mot brassarna och vi var osäkra på vilken nivå de höll. När domaren från Göteborg blåste igång matchen var det tydligt att de tänkte kämpa till sista blodsdroppen: de gick in stenhårt i närkamper och sprang som gaseller. Det var därför skönt när Oskar kunde göra turneringens första mål efter en tilltrasslad situation i straffområdet i 17:e minuten. I andra halvlek lossnade det och Melker gjorde 2-0 och 3-0 inom loppet av två minuter. Med en klar ledning slappnad laget av lite och föll hem, vilket gav Kullavik möjliget att anfalla. Lite turligt lyckades de först få straff i 38:e minuten och sedan slå en tursam inläggsfrispark rakt i mål med 6 minuter kvar. Det var därför väldigt skönt när Melker punkterade matchen med 4-2 (och därmed hattrick) med två minuter kvar efter en fin frispelning av Arwid.

Turneringen inleddes lugnt med en match per dag och efter ännu en natts vila skulle gruppspelet avslutas mot brasilianska Ordin FC – även denna gång på Kvibergs sluttande naturgräsplaner (the Gothia experience!). Ordin hade kryssat mott Kullavik och slagit engelsmännen och delade ledingen i gruppen med oss. Med respekt för Brasilien som fotbollsnation, undrade vi och killarna vad det här var för lag. Ganska snabbt stod det dock klart att de inte var på samma nivå som vi. Matchen blev en defilering och efter tre mål i första halvlek fokuserade brassarna mest på att klaga på varandra och på domaren. Matchen slutade 4-0 till Lidingö. Vi var därmed gruppsegrare och A-slutspel väntade.

Samma kväll återvände vi till planerna på Kviberg för en fjärde gång för att möta skånska Råå IF i en 64-delsfinal. Råå var, likt Kullavik, ett kämpande lag som inte vek ner sig. Trots en dålig plan så lyckades vi ändå rulla ut dem och onsdagen avslutades med en 2-0 seger efter mål av Sam och Melker.

I 32-delsfinalen var vi glada att äntligen få slippa Kvibergs naturgräsplaner och få spela på konstgräs som vi är vana. Motståndet utgjordes av ännu ett brasilianskt lag, InterClubes. Något förvånande valde motståndarna att i princip inte värma upp inför matchen, vilket vi tycket var en smula märkligt. Antingen måste de vara ruskigt bra (så bra att de inte behöver värma upp för en match som denna) eller så måste de vara väldigt odisciplinerade, tänkte vi.

Det visade sig vara det senare. Trots 1-0 i 11:e minuten och 2-0 i 13:e minuten fortsatte brassarna att ligga lågt och mest energi lades på att klaga på domarna och på varandra. Även om de lyckades reducera på ett slumpskott med 20 minuter kvar så kunde ledningen förvaltas hela vägen in i mål med stor trygghet.

Till killarnas besvikelse resulterade denna seger i en returbiljett tillbaka till Kvibergs knöliga naturgräsplaner och en 16-delsfinal mot norska Stryn TIL. Stryn hade vunnit några matcher stort (8-0 och 9-0) och skulle visa sig vara ett av de bättre lagen vi mötte i Gothia i år. Två löp- och kampvilliga lag på en liten, knölig plan brukar sällan resultera i skönspel. Så inte denna gång heller. Bägge lagen skapade farligheter inledningsvis men vi lyckades, efter en kvarts spel, göra första målet när Oskar frispelade Hugo Widlund med en smörpass. Därefter tappade vi mycket av vårt konstruktiva spel och inriktade oss på att försvara ledningen. Matchen såg stundtals ut som en volleybollmatch då bägge lagen hade svårt att hålla bollen på marken och inom laget. Med en minut kvar tror alla att norrmännen skulle kvittera då en retur från Egil studsade rakt ut i skottsektorn till en framstormande norrman. Sixten lyckades dock avvärja attacken med, vad många som stod väl placerade utnämnde till, årets klaraste straffsituation. Kanske valde de turkiska domarna att inte blåsa straff då Sixten fått mycket stryk under matchen. Hursomhelst kunde vi alla dra en lättnadens suck när han blåste av matchen med seger för oss.

Efter sex matcher och 5,5 timmars fotbollsspelande började krämpor och trötthet göra sig påminda och när laget vaknade för frukost på fredagen, var det oklart hur många som kunde spela. Trots detta bet alla ihop och killarna ska ha en stor eloge för att de verkligen gav sitt allt under den här turneringen. Vi förväntade oss nu svårare och svårare motstånd. Vi visste att fredagen kunde innebära tre matcher som mest och på morgonen ställde vi upp för att möta tyska FC Preußen Espelkamp. Tyskarna hade gått obesegrade genom turneringen även om kvalitén på motståndet var okänt. Vi väntade oss fysik och taktik av tyskt snitt. Dock inledde vi klart bäst och redan efter 4 minuter kunde Melker näta efter ett inlägg från Hugo Widlund. Någon minut senare kunde Oskar peta in 2-0 efter att Sixten träffat båda stolparna med ett långskott 10 meter utanför straffområdet. När sedan Melker kunde rulla in 3-0 efter en frispelning av Jesper i tionde spelminuten var matchen punkterad. Efter en kavalkad av kvalificerade målchanser slutade matchen 5-1 till oss. Med högre precision kunde det lika gärna slutat 10-1. Detta var nog vår bästa match sett till kreativitet i anfallsspelet och något att minnas när vi tar oss an höstsäsongen.

Efter denna vår andra match på konstgräs, färdades laget till Gamlestadsvallen för kvartsfinal på naturgräs mot ännu ett tyskt lag, SC Nienstedten från Hamburg. Vi var – igen – det klart bättre laget men att beskåda denna match var som att se morgonens 8-delsfinal men i slow-motion. Bägge lagen var märkbart trötta i både huvud och ben och allt gick långsamt på naturgräset. Trots ett rejält spelövertag lyckas vi inte göra något mål och inte heller vaska fram särskilt många bra målchanser. Därför avslutades matchen med straffläggning, fotbollens motsvarighet till rysk roulette. Vi gick denna gång segrande ur striden efter att Ludde gjort tvår riktigt bra räddningar på tyskarnas straffar.

Vi ledare var naturligtvis väldigt glada men samtidigt fundersamma över hur vi skulle kunna väcka dessa zombie-spelare till liv för en tredje och avgörande semifinalmatch. Vi valde att åka tillbaka till hotellet, fylla killarna med pasta, Nocco och Dextrosol samt tvinga dem att ta en dusch. Vi tror det fungerade för tre timmar senare såg de relativt pigga och fräscha ut. Spelare som hade åkt på rejäla smällar och sprungit kopiöst mycket (som Sam) och spelare som Hugo von Knorring som inte spelat en hel fotbollsmatch på nästan två år och som hade ont i "varenda muskel i hela kroppen" hittade ny styrka och anmälde sig spelbar inför matchen. Stora hjärtan och stark karaktär från alla spelare och detta var första turneringen någonsin (tror jag) där de som startade turneringen var spelbara även i den sista matchen.

Vi informerades i bussen hem till hotellet att vi skulle möta IFK Haninge i semifinalen. Vi kan dem relativt väl sedan många år. I år har vi fightats om serieledningen i U16-kvalet under hela våren och de hade två stadslagsspelare på planen. Vi tror också att de förstärkt laget med minst en 03:a. Matchen inleddes med något avvaktande spel från bägge sidor då båda lagen visste vad som låg i vågskålen: en final på Gamla Ullevi. Vi hade den första kvalificerade målchansen efter fyra minuter då en hörna från Sixten hittar Hampus panna men bollen tar i ribban. Haninge utmanar sedan Ludde med ett skott i 7:e minuten där han får sträcka ut sig för att nå skottet som seglade mot krysset. Därefter böljar spelet mest på mittplan utan mer kvalificerade målchanser. Vår bästa försök blåses av för offside – på Melker i 13:e, på Oskar i 15:e och på Sam i 26:e – och åtminstone Melkers var inte offside och de övriga är i en videogranskning i efterhand klara gränsfall. Hursomhelst så slutade den första halvleken 0-0.

Den andra halvleken inleds ungefär som den första: böljande spel fram och tillbaka utan särskilt många farligheter. Hampus får ett bra skottläge inne i straffområdet i 42:a minuten men är ur balans och skjuter bollen över målet. De sista 5-10 minuterna orkar vi inte riktigt hålla uppe nivån och slår långt mer än vad vi gjort under resten av matchen varpå Haninge skapar många farligheter. Dock vaskar vi fram en klar målchans med två minuter kvar då Oskar inte får träff på en målvaktsretur som dimper ner vid målgårdslinjen. Matchen slutar dock 0-0 och igen skall de avgöras med straffläggning.

Tyvärr lyckas vi inte göra om bravaden från kvartsfinalen. Trots att vi gör mål på fyra av fem straffar, så är Haninge iskalla och sätter alla sina fem straffar. Därmed tog Gothia-sagan slut för denna gång men med ett brons att ta med hem till ön även om vi alla kunde känna vittring på Ullevi ända till den sista straffen var lagd.

IFK Haninge är nog ett minst lika bra lag som vi men vi vaskade nog fram de bästa målchanserna under ordinarie tid och om inte Melker blivit (felaktigt) avblåst för offside i första halvlek hade vi också vunnit denna match tror jag.

Vi måste dock med lite distans till turneringen vara väldigt nöjda och vi konstaterar att detta bara är tredje gången IFK Lidingö FK tar brons i Gothia Cup. De övriga var 99:orna 2015 (3:a bland 188 lag) och 05:orna 2017 (3:a bland 174 lag). En väldigt bra insats trots att inte alla spelare var tillgängliga och utan överåriga (och utan Wilgot). Killarna fick beröm på hotellet för att de skötte sig så bra och det har varit en fröjd att få dela den här upplevelsen med dem. En stor eloge till Thomas som ensam guidade killarna till det här resultatet då Magnus var hemma med U19 och bet på naglarna under matcherna.

Nu tar vi ett par veckor ledigt innan vi drar igång höstsäsongen. Det ska bli roligt att se vad vi kan uträtta härnäst…

JK
Md klubbshop 2019
Md ifk lidingo v nner
Md kontakta spelklar
Md sponsorhuset
Md svenska spel
Md stodmedlem
Md matchen mot cancer  annons hemsidan  insamling cancerfonden
Md namskylt laktaren
Nyheter via RSS
Levererat av MyClub