Erica - 17 år och etablerad i A-laget

Jag träffar Erica Gustafson på Vallens kansli, det är mörkt och kallt utomhus och inne i cafét håller några av klubbens tränare uppstartsmöte för ett tjejlag. Erica är en av de unga spelare från Lidingös egna led som kommit upp i damlaget det senaste året och bidragit till den där femteplatsen.

Men hade hon fått som hon ville förut, hade hon inte gått upp på seniornivå:

"Jag hade kört lite med damlaget men aldrig velat gå upp. Det var stora, kaxiga tjejer."

Efter några månaders provspel ändrade hon dock inställning.

"Då var jag inte lika rädd längre och kände att jag trivdes."

Erica, som är född 2000, har spenderat hela karriären i IFK Lidingös regi. Hon började i fotbollsskolan, fortsatte med kvarterslaget där hennes pappa var tränare, han har varit ett stort stöd både som tränare men också som förälder på läktaren. I efterhand blev 00-årskullen två tjejlag, till slut bara ett.

"Vi spelade med flickor 00 ganska länge." säger hon. "Sedan slogs vi ihop med flickor 99. Men många 99-tjejer slutade. Laget blev bara tunnare."

Då spelade Erica i Dam U. Men efter att ha utmärkt sig där ville klubben att hon skulle kliva upp ett steg.

Att övergången till seniorfotboll blev smidigare än hon befarat kan delvis vara Jörgen Stokkis förtjänst. Jörgen är Ericas gudfar, och blev inför säsongen ny assisterande tränare i damlaget.

"Det var en trygghet att han var där."

Inledningsvis under säsongen 2017 var Erica skadad och missade de viktiga träningsmatcherna.

"När det blev bra igen började säsongen, så jag spelade inte så mycket i början."

Erica har under sin karriär spelat på många olika positioner, och i år har det mest blivit som central mittfältare.

"Vi var ganska många i laget, jag platsade inte riktigt."

"Sedan började vi förlora så många spelare. Två drog korsbandet, en bröt foten."

Efter att ha inlett serien bra kom IFK Lidingö in i en rejäl svacka.

"Vi förlorade match efter match, vi var nere i botten. Vi hade spelat bra men hade ganska mycket otur."

Division 2 Östra Svealand utvecklade sig till en ruskigt jämn affär. Mellan trean Älvsjö, precis under kvalplats till division 1, och Dalhem ovanför nedflyttningsstrecket, skiljde två poäng. IFK riskerade, precis som nästan alla andra lag, att åka ur.

"Allt kom in till sista matchen, men vi vann."

Den unga truppen tar nu sikte på nästa säsong. För Erica kröntes året med helgens stadslagsläger i Nyköping.

"Jag vill fortsätta så länge jag tycker det är roligt, och det är det fortfarande. Men jag siktar inte på landslaget. Sedan får vi se hur långt det tar mig. Det ska bli jätteroligt att åka på lägret, tror det är fler som jag, lite late bloomers."

"Jag är också jättenervös. Jag har inte riktigt sådant självförtroende, att jag är tillräckligt duktig för att vara med där… men jag får köra på det jag kan. Det blir ett helt nytt lag, och första gången jag inte spelar i Lidingökläder."

Erica är engagerad i klubben på andra sätt, och tränar vissa eftermiddagar barn på fotbollsfritids. Hon trivs utomordentligt i Lidingö, men hon identifierar ett förbättringsområde som många andra damspelare kan känna igen sig i:

"Det kan alltid bli bättre förutsättningar. Vi får inte spela på konstgräset, när det regnar blir planen skit, som att springa runt i en lerpöl."