30 år i klubbens tjänst

Publicerad 2019-01-28 20:09
Lasse n  img 3758
De senaste åren har IFK Lidingö FK genomgått stora förändringar, kanske framförallt på ungdomssidan. Men inom klubben finns det flera konstanter, som varit en del av verksamheten under flera decennier. En sådan person är Lasse Norén, som i dagarna firar 30 år i föreningens tjänst.

Lasse Norén hade, bortsett Korpen, inte speciellt mycket erfarenhet av fotboll när han i skarven mellan 1988 och 1989 klev in som ungdomstränare i IFK Lidingö FK via Ellerth Persson. Men en basketkarriär och ett genuint sportintresse var kanske tillräckligt.

"Ellerth och jag lärde känna varandra när jag jobbade på hans firma efter lumpen." förklarar Lasse. "Vi upptäckte att vi hade rätt kul ihop och umgicks lite grann på fritiden."

"Han hade börjat som föräldratränare till sin son Daniel och frågade om jag ville hjälpa till. Han och jag hade varsitt lag som vi tränade samtidigt, breddlag på sjumannatiden."

Ellerth och Lasse tränade 78:orna parallellt i några år och var också med under övergången till elvamannaspel.

"Jag tyckte det var kul och började gå tränarkurser. Efter det tog jag förstalaget för pojkar 82, sedan blev det 85:orna. Efter det började klubben lite grann med det man kallade för "Kluringlaget". Innan man bildade förstalaget körde man extraträningar, alla tillhörde sina kvarterslag, men tränade extra och ställde upp i Aftonbladets Kluringcupen som sedan blev Ersans Pokal."

Bild: P78:2 på cup, dock förstärkt med några från P78:18 Eric Almbladh, Björn Fröblom och Jocke Hahne. Lasse längst ut till höger, iklädd IFKs ledartröja.

P85:1,

Under den här tiden började förstalagen alltmer likna det som idag är utvecklingslagen. När de bästa pojkarna födda 1990 skulle samlas i en trupp, var Lasse en av de ansvariga för uttagningen. Lasse var, som han beskriver det, dåtidens motsvarighet till dagens akademitränare. Men han jobbade på dagtid och körde fotbollen vid sidan av.

"Allt detta var på rent frivillig basis. På den tiden fanns det inte så många heltidsvägar, möjligtvis i BP där folk kunde försörja sig."

1999 fick Lasse en dotter, så i mitten på 00-talet gick han från extern tränare till föräldratränare. Han tränade dotterns lag tills det att elvamannalaget bildades. Då hade han redan klivit in som tränare i sonens kvarterslag, pojkar födda 2003. När sonen flyttades upp till akademilaget, stannade Lasse också kvar som hjälptränare i kvarterslaget, men ingick också i organisationen för P03:A. Han har varit assisterande till tre olika tränare, och kör på även 2019, men medger att det har sina utmaningar.

"Det är fyra träningar och en match i veckan och så jobbar jag, men jag tycker det är ganska kul så det är svårt att låta bli att åka dit. Vem som nu är tränare är inte alltid där, jag kör träningar och coachar matcher lite när det behövs.."

Nästa år väntar U16-serien för pojkar 03. Flera i laget har redan gjort seniordebut, om än på reservlagsnivå. Nuförtiden är det vardagsmat för IFK att lagen tävlar på hög nationell nivå, men så har det inte alltid sett ut. Klubben har, som tidigare nämnt, genomgått stora strukturella förändringar. På gott och ont, enligt Lasse Norén.

"Klubben i sig har gått från att vara en person, Fredrik Meyer, som skötte kansliet till en hel fotbollsfabrik där inne, klubben var stor förut nu är den gigantisk. En del saker är proffsigare, då det är positivt att det är mycket mer ordning. Men det finns för- och nackdelar. Stockholmsfotbollen har förändrats från allvar till blodigt allvar, det är spelarövergångar i unga åldrar."

"Pojkar 90 var extremt nära att ta en plats i pojkallsvenskan, det var en grej att vi nästan gjorde det. Vi hade fixat en hemsida och skrev referat, då började spelare mejla till oss och vi fick folk som ville komma till oss från Haninge och sådär. Innan det var det bara Tommy Söderström i BP som dammsög hela Sverige på talanger. Från att det kunde vara lite bråkigt så känns det nästan som allsvenskan."

"Men det är ett jäkla drag kring fotbollen, och det är ju kul för oss som gillar fotboll." konstaterar han.

Från och med 2017 slopade fotbollsförbundet resultaträknandet inom ungdomsfotboll upp till 13 års ålder. Lasse ser i sig inget problematiskt med att ha tabeller, men förstår samtidigt kritiken.

"Tycker inte det är konstigt att ha resultat och tabell, men kan förstå de som tycker det blir onödig hets. Det kan trigga vuxna att toppa laget, så jag förstår att man ville ta bort men jag märkte inget negativt av det, det blev snarare som en samlingspunkt. När jag tränade pojkar 78 kom tabellerna som en bilaga i Expressen, innan Internet kom, att kolla tabellen blev en happening."

Att träna sitt barn kan givetvis vara en utmaning. Lasse, som nu varit pappatränare i mer än ett decennium, har fått anpassa sig med tiden.

"Det har funkat bra typ fram tills nu när han är tonåring och kanske inte helt nöjd att jag alltid är där. I början var det kanon att ha pappa med sig. Men vi gjorde en deal att vi inte skulle umgås på träningar och läger. När vi bor på hotell med laget är han nästan den jag pratar med minst, för att han ska få lite space."

"Givetvis pratar vi med varandra, men det finns en balans i det. Det svåraste är att värdera när ska jag ge honom positivt beröm eller feedback när jag håller i en övning. Han har samma regler som alla andra."

Gabriel Zetterström
Md klubbshop 2019
Md ifk lidingo v nner
Md kontakta spelklar
Md sponsorhuset
Md svenska spel
Md stodmedlem
Md matchen mot cancer  annons hemsidan  insamling cancerfonden
Md namskylt laktaren
Nyheter via RSS
Levererat av MyClub